När jag åkte hem från Goa förra året glömde jag ta ut extra rupies att ha med på en nästa resa, bara så där så att en klarar att betala taxin som hämtar mitt i natten och det första dygnets utgifter. Det är inte direkt gott om bankomater här vid stränderna och strömavbrott och gles påfyllning gör att man kan behöva åka till närmsta lilla stad för att ta ut pengar.
På nätet hittar man mycket hjälp och därför visste jag exakt var jag skulle hitta en bankomat utanför den lilla flygplatsterminalen då jag lätt förvirrad snubblade ut på småtimmarna till min väntande taxichaufför. - It's broken, sa chauffören. Nu kunde jag med nöd och näppe få ihop till taxituren, men jag bad honom stanna vid någon annan ATM längs vägen.
Inte gjorde han det. Vi passerade städer och byar, konverserade om kyrkor och årets juldekorationer. - Later, later, blev svaret när jag påminde om mitt behov av pengar.
Till slut var vi framme vid strandhyddorna och chauffören väckte en av kökspojkarna som sov i restaurangen så att jag kunde få min nyckel. Efter ett par timmars sömn funderade jag på om jag skulle få någon frukost utan pengar, och om de få rupies jag hade kvar skulle räcka till en riksha till Chaudi.
- Welcome Sofie, sa Bishal, den nepalesiske managern på Saxony. - Happy new year! -How are you? Jag berättade om min brist på pengar. -No problem, blev svaret. Frukost på krita, erbjudande om att låna pengar från Bishal och tips om bästa bankomaten där man kan ta ut dubbelt så mycket pengar åt gången. Inte behövde jag checka in eller visa passet heller! Det är inte så dumt att vara en återvändare.
Självklart fungerade byns bankomat utan problem idag, jag är rik igen och sitter på en strandservering med en äppellassi, det fläktar skönt och snart ska jag bada!
When I left Goa last year I forgot to get some extra rupies to use for the next trip, just to be able to pay for the taxi from the airport and the rest you need the first 24 hours. There are few ATM:s around the beaches, and they doesn't always work due to power cuts and infrequent reloading and you often have to go to the closest little town to withdraw money.
As there is always help to find on the net I knew the exact location of the ATM outside the tiny, old airport terminal when I, slightly groggy in the small hours of the night, stumbled out of the doors to meet my waiting taxidriver. - It's broken, he said. As I barely had enough money to pay for the fare, I asked him to stop at anoyher ATM on the road.
Which he didn't do. We passed towns and villages, smalltaling about churches and this years Christmas decorations. - Later, later, he said, when I reminded him of my need for money.
Finally we arrived at the beach huts and the driver woke one of the kitchen boys who was sleeping in the restaurant, to get the key for my hut. After a couple of hours sleep I woke up and reflected on the possibility to get breakfast with no money, and if my few rupies would pay for a rikcha-ride to Chaudi.
- Welcome Sofie, Bishal said, the nepalese manager at Saxony. - Happy
new year! -How are you?I told him about my lack of money. -No
problem, was the answer. Breakfast on credit, an offer from Bishal to lend me money and a tip about the best ATM where you can withdraw twice as much money per day. No check in at Saxony was necssary for me and I didn't even have to show my passport! It's not so bad to return to the same place,
Naturally, the ATM here in the village worked perfectly today, so I'm rich once more, sitting at a beach shack drinking apple lassi and soon I'm going in the sea!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar